Nu blev det så igen. Jag fick en uppenbarelse för ett tag sen att jag skulle börja blogga om allt fint jag visste och dela med mig av allmänt nonsens. Sen gick det en vecka, max två, och så dog det igen.
Men nu! Nu ska jag börja på allvar minsann!

Jag läser ju så många bloggar själv. Mest om färglada tjejer som står i 40-tals klänningar i torp och bakar cupcakes. Innerst inne önskar jag kanske att det var jag, men jag vill ändå påstå att det ger mig mer livsglädje, myskänsla och drivkraft att göra saker, än en dos ångest över mitt egna ganska oromantiska liv.

Just nu läser jag också Stefan Sundströms andra bok Kärlekens Uniformer. En samlingsbok av krönikor med fantastiska livsbetraktelser. Han är ju dock som bäst när han bara spårar ur och skriver om fullständigt nonsens, vilket han gör i stort sätt genom hela boken... Det jag ville komma till är att via dessa människor sitter jag antingen vid datorn eller vid en bok, och får inspriration att leva mitt egna liv till fullo.

Ni får som exempel på kloka ord ett klipp från Emil Jensens krönika i Efter Arbetet:

När man är riktigt ledsen riktigt länge blir man lite sämre på att komma ihåg andra människors födelsedagar. Lite sämre på att upptäcka torrt snor i näsan. Man får lite högre hårfäste, lite fulare nagelband, lite sämre hud, lite sämre hy och lite knarrigare och monotonare röst. Man blir lite lättstöttare, lite skiträddare, lite bekräftelsesökande-are. Och lite sämre på att böja adjektiv.
 När man är riktigt ledsen riktigt länge köper man knallrosa brallor för att övertyga sig själv om att man är på topp. Och hur tröstar man någon för att den har rosa brallor?
 
Och när man är riktigt ledsen riktigt länge kan man ägna en hel arbetsvecka åt att upptäcka att om man tar meningen: ”Titta, ljuset i tunneln!” och kastar om bokstäverna, så kan det bli ”Shit, en snut i nutella!”. Förutsatt att man stavar shit med tj.
Och hur fan tröstar man någon från det? 
Det finns sätt. Jag såg en fantastisk skylt på en dörr som vände allt för min del. Det var någon som hade skrivit ”Ingen reklam undanbedes ej”. Vad betyder det? Det är ju en hel djungel av negationer! För mig översattes den skylten till den trösterika uppmaningen ”sluta aldrig lägga av att låta bli”.
Det vill säga ”gör nåt”. Men så mycket skönare att höra.

Emil Jensen

Hörs snart igen! Nu ska jag hoppa ut i solen från och ta en kopp te i slottsparken!

Om jag hade pengar... Jag har visserligen inte haft något köpbehov på väldigt länge. Att jag hamnade i sukta-efter-skit-på-internet-träsket var verkligen bara för att det inte fanns något roligare att göra ikväll.

Dagen har jag tillbringat i ett par snickarbyxor, en Helly Hansen tröja och en grön scarf i håret. Äkta trädgårdsfixare! Vi började med att åka upp till Åbergs trädgård och Jem & Fix för att köpa buskar och frön. Sen började jag min långa dag i trädgården! FA kom förbi och gick 5 kilometers sträckan på fälten med mig också. Blev som vanligt mycket skratt och mobbning.

Så min stackars kropp som har varit allt annat än pigg och kry sedan lördagsnatten, känner sig nu som en gammal kärring med höftproblem. Det firar vi med en tidig kväll i sängen. Med drömmar om vårkläder och en normal ekonomi.